Nu har jag varit vaken i en timma och bara väntat. Log lite för mig själv precis när jag fattat att jag var vaken. Det är ju luciadagen idag, med allt vad det innebär (för mig typ ingenting eftersom jag gick mitt sista lucia-tåg i nian).
Jag mindes plötsligt att det skulle komma ett luciatåg hem till mig nu på morgonen och lussa, bara för mig. Det skulle vara ett fint tåg, med både människor i min egen ålder och små tjocka 2-3 åringar. Dessa små, tjocka barn skulle stoppa upp el-ljusen i näsan och binda ihop varandras röda sidenband. Jag skulle sitta i min säng och skrocka för mig själv och sen skulle en liten treåring blygt komma fram till mig med en hel påse med lussekatter. Jag skulle lägga handen på hjärtat och säga: "Nämen, inte ska väl jag få så fina lussekatter av dig...", sen skulle jag äta tre stycken på 10 sekunder.
Fast alltså, de har inte kommit än? Vart fan är mitt lucia-tåg? Tycker ändå inte att jag ska behöva sitta här och vänta?
tisdag, december 13, 2011
onsdag, december 07, 2011
JAG OCH MITT ALTER EGO
Jag har ett alter ego som vid enstaka tilfällen tar över hela min kropp och själ. Jag vill tro att det enbart inträffar under alkoholens påverkan, men tyvärr händer det ibland även i nyktert tillstånd. För fem år sedan besökte jag Spaniens rövhål, Lloret del Mar, och det var väl egentligen där som min bristande karaktär fick ett namn.
Janne är en go gubbe som gillar att klunka billig öl direkt ur burken, inte säger nej till att slåss, missbrukar användningen diverse könsord och egentligen alla svordommar, pratar relativt grov närkingska, har dålig hållning och en minst sagt primitiv humor. Eftersom jag är snopplös av naturen är ju det här beteendet högst opassande, det var därför jag började att skylla på Janne. Oerhört praktiskt.
Igår begav jag mig till en riktigt sunkig sportpub. Jag hade lovat att supporta Valencia, i utbyte mot att få lite extra support när Barcelona spelar på lördag.Tyvärr hade några hjärtlösa stackare som inte hade någon själ, Chelsea-supportrar alltsåledes, även de hittat dit.
Att Valencia förlorade, störde mig inte i närheten av så mycket som de hjärtlösas beteende. Deras engelskakunskaper var mycket bristfälliga och det lilla de kunde var typ "Chelsea 'til I die" och "Flying high up in the sky, we'll keep the blue flag flying high". I stället för att faktiskt titta på matchen, fotograferade de porträtt av hur valencia-supportrar på väg att förlora såg ut i närbild, kastade stenbumblingar i glashus när de med grov polsk accent, vrålade att valencianerna skulle "learn english". I halvlek radade dom upp sig precis framför vårat långbord och varvade eyeballin med att vråla ovan nämnade hejarramsor ytterligare 300 gånger. Detta bland mycket annat.
När andra halvlek började, avancerade de till att försöka vråla förlolämpningar på spanska.
Efter att den jävligaste av dem, oerhört nöjd med sig själv och sitt påfund, vrålat icke grammatiskt korrekta meningar på spanska med den grövsta polska accent jag hört, steppade Janne upp.
Jannes händer skakade för att han var så arg, han hävde sig upp från barstolen och ställde sig på fotstödet så att han helt plötsligt hörde till de längre i rummet. Han gjorde fuck-you med båda fuck-youfingrarna och vrålade det högsta han kunde: "YOU LEARN HOW TO SPEAK SPANISH MOTHERFUCKER".
Tystnaden blev för några ögonblick total.
Janne är en go gubbe som gillar att klunka billig öl direkt ur burken, inte säger nej till att slåss, missbrukar användningen diverse könsord och egentligen alla svordommar, pratar relativt grov närkingska, har dålig hållning och en minst sagt primitiv humor. Eftersom jag är snopplös av naturen är ju det här beteendet högst opassande, det var därför jag började att skylla på Janne. Oerhört praktiskt.
Igår begav jag mig till en riktigt sunkig sportpub. Jag hade lovat att supporta Valencia, i utbyte mot att få lite extra support när Barcelona spelar på lördag.Tyvärr hade några hjärtlösa stackare som inte hade någon själ, Chelsea-supportrar alltsåledes, även de hittat dit.
Att Valencia förlorade, störde mig inte i närheten av så mycket som de hjärtlösas beteende. Deras engelskakunskaper var mycket bristfälliga och det lilla de kunde var typ "Chelsea 'til I die" och "Flying high up in the sky, we'll keep the blue flag flying high". I stället för att faktiskt titta på matchen, fotograferade de porträtt av hur valencia-supportrar på väg att förlora såg ut i närbild, kastade stenbumblingar i glashus när de med grov polsk accent, vrålade att valencianerna skulle "learn english". I halvlek radade dom upp sig precis framför vårat långbord och varvade eyeballin med att vråla ovan nämnade hejarramsor ytterligare 300 gånger. Detta bland mycket annat.
När andra halvlek började, avancerade de till att försöka vråla förlolämpningar på spanska.
Efter att den jävligaste av dem, oerhört nöjd med sig själv och sitt påfund, vrålat icke grammatiskt korrekta meningar på spanska med den grövsta polska accent jag hört, steppade Janne upp.
Jannes händer skakade för att han var så arg, han hävde sig upp från barstolen och ställde sig på fotstödet så att han helt plötsligt hörde till de längre i rummet. Han gjorde fuck-you med båda fuck-youfingrarna och vrålade det högsta han kunde: "YOU LEARN HOW TO SPEAK SPANISH MOTHERFUCKER".
Tystnaden blev för några ögonblick total.
lördag, november 19, 2011
MAD MEN
Under de senaste veckorna har jag gått in i en ny fas i mitt liv, Mad Men-fasen. Jag är karaktärsklös i min natur, och har därför inte kunnat nöja mig med att titta med måtta. Jag har lanat Mad Men (utan Joltkola förvisso,men ändå). Jag har låtit serien ta över hela mitt liv. Börjar få svårt att skilja på vad som är verklighet. Har önskat mig en bibliotekslampa i julklapp.
Ringde min bättre hälft som råkar befinna sig i Gdansk för att få svar på några väsentliga frågor.
- Är ditt riktiga namn egentligen Martin Hallmann?
- Är du verkligen i Gdansk? Du har inte åkt för att hälsa på din ex-fru?
- Är du med barn eller har du kanske aborterat bort det?
- Har jag långt gången skelettcancer?
- Har du en bror?
- Lyxar du till det med en prostituerad en tisdagkväll?
- Hur många glas sprit dricker du en vanlig dag?
-Idkar du samlag med alla kvinnliga klienter?
Håller på att få ett nervöst sammanbrott för att han inte svarar i telefonen. Det här är ju jätteviktigt.
Ringde min bättre hälft som råkar befinna sig i Gdansk för att få svar på några väsentliga frågor.
- Är ditt riktiga namn egentligen Martin Hallmann?
- Är du verkligen i Gdansk? Du har inte åkt för att hälsa på din ex-fru?
- Är du med barn eller har du kanske aborterat bort det?
- Har jag långt gången skelettcancer?
- Har du en bror?
- Lyxar du till det med en prostituerad en tisdagkväll?
- Hur många glas sprit dricker du en vanlig dag?
-Idkar du samlag med alla kvinnliga klienter?
Håller på att få ett nervöst sammanbrott för att han inte svarar i telefonen. Det här är ju jätteviktigt.
onsdag, november 16, 2011
FÖRLUSTENS BITTRA SMAK
Jag kan tänka mig mer angenäma sätt att tillbringa tisdagskvällen än att se sverige förlora mot england, för första gången på 43 år, tillsammans med en engelsman.
Skål!
Skål!
tisdag, oktober 25, 2011
OM ATT VARA KVINNA
Igår påminde min kropp mig om att jag, trots allt, ändå är en kvinna.
Mens alltså.
Ylade detta till Martin några gånger, och sedan påminde jag honom lite till, utifall han skulle glömt bort det.
Han uppmärksammade verkligen vad jag sa för jag fick en mens-present (ja, jag väljer att kalla det så)! Det är minsann inte alla som har pojkvänner som ger bort mens-presenter, men jag har! Vissa får kanske bara för stora trosor, ledsna blommor eller en liten bebis.
Iofs lade jag mitt lilla huvud på sned, tindrade med rådjursögonen och sa med mjuk röst:
Mens alltså.
Ylade detta till Martin några gånger, och sedan påminde jag honom lite till, utifall han skulle glömt bort det.
Han uppmärksammade verkligen vad jag sa för jag fick en mens-present (ja, jag väljer att kalla det så)! Det är minsann inte alla som har pojkvänner som ger bort mens-presenter, men jag har! Vissa får kanske bara för stora trosor, ledsna blommor eller en liten bebis.
Iofs lade jag mitt lilla huvud på sned, tindrade med rådjursögonen och sa med mjuk röst:
-"Kan inte jag få en mens-present idag?"
måndag, oktober 24, 2011
FRÖKEN MARTIN
Ska göra högskoleprovet nu till helgen. Jag kommer inte ihåg anledningen till varför jag frivilligt skulle genomlida detta elände, men jag är för snål för att kasta bort anmälningsavgiften och helt sonika strunta i provet. Man vill ju ha valuta för pengarna. Hoppas på att sätta 2.0 så man får extra mycket valuta för pengarna.
Med anledning av just det stundande högskoleprovet blev jag väckt av min pojkvän, som på något underligt sätt bytt skepnad under natten och förvandlats till en mattefröken.
Han väckte mig okristligt tidigt imorse. Jag ligger trotsigt kvar i sängen och för ett inre krig med mig själv gällande hur jag ska ta itu med "fröken martin", likt Dostojevskijs karaktär Raskolnikov. På något mirakulöst sätt lyckas jag ändå ta mig till vardagsrummet. Där möts jag av "Fröken Martin" som med klar och exalterad röst kvittrar fram:
Önskar mig en kula i tinningen till frukost.
Fördelen med det hela är att eftersom jag "bara gått sam", blir han sprudlande glad när jag lyckas förstå någonting. Nackdelen är att han närmar sig ett psykiskt sammanbrott om jag inte förstår.
Med anledning av just det stundande högskoleprovet blev jag väckt av min pojkvän, som på något underligt sätt bytt skepnad under natten och förvandlats till en mattefröken.
Han väckte mig okristligt tidigt imorse. Jag ligger trotsigt kvar i sängen och för ett inre krig med mig själv gällande hur jag ska ta itu med "fröken martin", likt Dostojevskijs karaktär Raskolnikov. På något mirakulöst sätt lyckas jag ändå ta mig till vardagsrummet. Där möts jag av "Fröken Martin" som med klar och exalterad röst kvittrar fram:
"Välkommen till algebrans underbara värld".
Önskar mig en kula i tinningen till frukost.
Fördelen med det hela är att eftersom jag "bara gått sam", blir han sprudlande glad när jag lyckas förstå någonting. Nackdelen är att han närmar sig ett psykiskt sammanbrott om jag inte förstår.
söndag, oktober 23, 2011
lördag, oktober 22, 2011
INGA BULLAR I UGNEN
För att släta ut vissa eventuella frågetecken som kan ha uppstått i samband med föregående inlägg, vill jag bara basonera ut lite granna att jag inte är gravid.
Jag är alltså INTE gravid.
Jag är inte gravid någonstans.
Det hade ju annars varit något för folket ute i stugorna att götta sig i.
Tack för mig!
Jag är alltså INTE gravid.
Jag är inte gravid någonstans.
Det hade ju annars varit något för folket ute i stugorna att götta sig i.
Tack för mig!
onsdag, oktober 19, 2011
DÖDSSJUK OCH USEL
Igår var jag usel, riktigt usel. Kände mig som en hemsk människa utan karaktär. En hysterisk människa som i ena sekunden kände alldeles för mycket, för att i nästa inte känna någonting alls.
Som att idéer, ideal och känslor bara övergav mig.
Sen hittade jag ett litet paket gravad lax i kylen, och genast kände jag mig on top of the world igen.
Idag hände något liknande. Jag orkade inte ens ta på mig en mask när jag, i all min misär, släpade mig iväg till skolan för föreläsning, utan såg helt enkelt ut som en bergvägg i all sin enkelhet.
På plats i föreläsningssalen var jag övertygad om att jag skulle avlida som konsekvens av min sjukdom, vad det nu är, som jag ådragit mig. Jag hostade högljutt och demonstrativt, harklade mig, hämtade vatten ideligen, slet på och av mig tjocktröjan. Allt för att visa de andra som befann sig på föreläsningen hur en riktigt sjuk människa ser ut. Efter att eländet var över, släpade jag mig hem igen...
...bara för att upptäcka att det fanns några rutor Marabou schweizernöt kvar. Genast kände jag mig frisk igen!
Nu finns det inte längre några rutor kvar och jag känner återigen hur livet sugs ut ur mig...
Som att idéer, ideal och känslor bara övergav mig.
Sen hittade jag ett litet paket gravad lax i kylen, och genast kände jag mig on top of the world igen.
Idag hände något liknande. Jag orkade inte ens ta på mig en mask när jag, i all min misär, släpade mig iväg till skolan för föreläsning, utan såg helt enkelt ut som en bergvägg i all sin enkelhet.
På plats i föreläsningssalen var jag övertygad om att jag skulle avlida som konsekvens av min sjukdom, vad det nu är, som jag ådragit mig. Jag hostade högljutt och demonstrativt, harklade mig, hämtade vatten ideligen, slet på och av mig tjocktröjan. Allt för att visa de andra som befann sig på föreläsningen hur en riktigt sjuk människa ser ut. Efter att eländet var över, släpade jag mig hem igen...
...bara för att upptäcka att det fanns några rutor Marabou schweizernöt kvar. Genast kände jag mig frisk igen!
Nu finns det inte längre några rutor kvar och jag känner återigen hur livet sugs ut ur mig...
lördag, oktober 15, 2011
EN LITEN PÅSE MED LYCKA
Har dagen till ära fått besök av min fina, fina mamma och min fina, fina moster.
Extra fina och goa tyckte jag att de var med anledning av vad vi fick i gåva. lösgodis!
GÖTT!
torsdag, oktober 13, 2011
HEJ!
Med anledning av att några av mina, så kallade vänner, helst föredrar att slippa all direktkontakt med mig, återupptar jag detta för att helt enkelt stilla deras oro. Osjälviskt av mig kan tyckas, men det är lite så jag jobbar, ödmjukhet osv.
När jag först flyttade till Kraków, i slutet på augusti, bodde jag i en lägenhet som förmodligen var föremål för gud vet vad under novemberrevolutionen och, med största sannolikhet, lämnats orörd och bortglömd tills dess att jag flyttade in. Det var svårt att leva ett drägligt liv där och när jag krävde att få alla fönster utbytta till några som gick att stänga, eskalerade det hela.
Efter att en representant från företaget kallat mig ”lier” och deklarerat att han inte längre skulle hjälpa mig för att jag ”isn't telling peple the trus”, och jag kontrat med att påpeka att han var ”unprofessional” och ”bitchy”, blev jag och min deposition frigjorda från dessa satans sändebud. Jag flydde till min bf och hans kombo några gator bort, i väntan på att hitta en ny lägenhet. Där kom jag att stanna i två veckor innan jag hittade motsvarande mannen i mitt liv, fast på lägenhetsfronten (med polska och ytmässigt små mått mätt).
Den är väldigt liten, men tillräckligt stor för att jag ska få plats. I tillägg får man, utan att överanstränga sig, Det Perfekta Ljuset, som min fina väninna Nadia kämpat så hårt för. På andra sidan gatan är en kyrka belägen. Kyrkan omges av en relativt hög mur, och om man tittar in genom den stora porten, kan man ibland få se små, små nunnor spatsera omkring där inne.
Har tänkt att det vore festligt att kidnappa alla de små nunnorna och föra dem till min lilla lägenhet, introducera dem för livets frestelser och se dem gå loss totalt, fast det kommer nog inte att hända...
Bilder kommer så fort jag tagit mig utanför ytterdörren!
När jag först flyttade till Kraków, i slutet på augusti, bodde jag i en lägenhet som förmodligen var föremål för gud vet vad under novemberrevolutionen och, med största sannolikhet, lämnats orörd och bortglömd tills dess att jag flyttade in. Det var svårt att leva ett drägligt liv där och när jag krävde att få alla fönster utbytta till några som gick att stänga, eskalerade det hela.
Efter att en representant från företaget kallat mig ”lier” och deklarerat att han inte längre skulle hjälpa mig för att jag ”isn't telling peple the trus”, och jag kontrat med att påpeka att han var ”unprofessional” och ”bitchy”, blev jag och min deposition frigjorda från dessa satans sändebud. Jag flydde till min bf och hans kombo några gator bort, i väntan på att hitta en ny lägenhet. Där kom jag att stanna i två veckor innan jag hittade motsvarande mannen i mitt liv, fast på lägenhetsfronten (med polska och ytmässigt små mått mätt).
Den är väldigt liten, men tillräckligt stor för att jag ska få plats. I tillägg får man, utan att överanstränga sig, Det Perfekta Ljuset, som min fina väninna Nadia kämpat så hårt för. På andra sidan gatan är en kyrka belägen. Kyrkan omges av en relativt hög mur, och om man tittar in genom den stora porten, kan man ibland få se små, små nunnor spatsera omkring där inne.
Har tänkt att det vore festligt att kidnappa alla de små nunnorna och föra dem till min lilla lägenhet, introducera dem för livets frestelser och se dem gå loss totalt, fast det kommer nog inte att hända...
Bilder kommer så fort jag tagit mig utanför ytterdörren!
söndag, juni 05, 2011
söndag, maj 29, 2011
Jöbb
Vill inte jättegärna jobba idag. Det enda som egentligen gör att jag faktiskt kommer uthärda är att jag får ha vit finskjorta på mig, till skillnad från en illa sittande svart tröja med texten "Nestlé gourmet kattmat delxe".
lördag, maj 28, 2011
aaawwwwwwwwwwww
Jag gillar inte sådant här egentligen, tycker över lag att djurklipp är rätt träligt, men detta: http://www.youtube.com/watch?v=Vw4KVoEVcr0&feature=youtu.be
....är det inte lite mysigt?
....är det inte lite mysigt?
söndag, maj 22, 2011
KSS-KSS
Alltså, det här med att vissa killar försöker påkalla uppmärksamhet genom att göra samma sorts läte som man använder sig av för att locka till sig en äcklig jävla katt.
Vad är grejen?
Vad är grejen?
lördag, maj 21, 2011
Polski
Jag tillbringade gårdagskvällen med att försöka lära mig polska. Det gick helt åt helvete.
På you-tube kan man lära sig "basic survival polish" genom att härma en polsk man under 29 avsnitt. Med anledning av min bristande fallenhet för ämnet, orkade jag i tre avsnitt.
Jag lyssnade väldigt noggrant på vad mannen sa, nickade för mig själv för att markera att jag förstod vad jag skulle säga. Tillsammans med mannen försöker jag sedan säga olika ord och fraser. Jag hör ju att det jag säger inte riktigt låter som det den polske mannen säger, men när jag uppmanas att säga orden själv, utan hans stöd, upptäcker jag hur förävligt usel jag är. Jag låter som att jag har bedövning i tunga och läppar, alternativt är asfull.
Fattar inte hur det ska gå i avsnitt 29, när jag förväntas lära mig "I'd like to make an appointment to see a dentist".
På you-tube kan man lära sig "basic survival polish" genom att härma en polsk man under 29 avsnitt. Med anledning av min bristande fallenhet för ämnet, orkade jag i tre avsnitt.
Jag lyssnade väldigt noggrant på vad mannen sa, nickade för mig själv för att markera att jag förstod vad jag skulle säga. Tillsammans med mannen försöker jag sedan säga olika ord och fraser. Jag hör ju att det jag säger inte riktigt låter som det den polske mannen säger, men när jag uppmanas att säga orden själv, utan hans stöd, upptäcker jag hur förävligt usel jag är. Jag låter som att jag har bedövning i tunga och läppar, alternativt är asfull.
Fattar inte hur det ska gå i avsnitt 29, när jag förväntas lära mig "I'd like to make an appointment to see a dentist".
tisdag, maj 17, 2011
Tisdagen den 17 maj 2011
För exakt ett år sedan befann jag mig i Barcelona. Jag tror att klockan var ungefär tjugoett nollnoll när följande inträffade.
ett hysteriskt ylande, tätt följt av snabbare andning. Två stora, blåa ögon som tåras.
Mitt favoritstycke Norge, Ingrid, förklarar med gråten i halsen för mig att alla norrmän i Barcelona, förutom hon, har gått parad idag. På ramblan. Flaggor hade säkerligen varit inblandat, kanske sånger också. Ingrid visste ingenting.
Jag vet att om hon hade vetat, hade hon marcherat där, längst fram i ledet. Säkerligen viftandes med så många flaggor hennes små chicken arms orkade bära. Hon hade ylat sig hes till nationalsången. Eventuellt gråtit av lycka.
Istället bevittnar jag hur hon går in i badrummet och stänger dörren om sig. Jag hör hur hon börjar tappa upp ett bad. Hon kan inte dölja sina känslor för mig. Ett hysteriskt hulkande tränger igenom ljudet av vattnet som rinner från vår dåligt fungerade kran. Jag går fram till dörren och frågar hur det egentligen är fatt:
-"Du förstååår inte hur det känns. Bara för att du aldrig har firat en nationaldag ordentligt i hela ditt liv."
I ett försök att visa att jag bryr mig börjar jag lite tyst och trevande sjunga den norska nationaldagen. Efter att ha sjungit de första orden "ja, vi elsker..." tar Ingrids så kallade hulk-sång vid.
Så som Ingrid sjöng den, så låter besvikelse.
GLAD 17:E MAJ INKAN! Jag unnar dig alla parader och flaggor som finns i världen.
ett hysteriskt ylande, tätt följt av snabbare andning. Två stora, blåa ögon som tåras.
Mitt favoritstycke Norge, Ingrid, förklarar med gråten i halsen för mig att alla norrmän i Barcelona, förutom hon, har gått parad idag. På ramblan. Flaggor hade säkerligen varit inblandat, kanske sånger också. Ingrid visste ingenting.
Jag vet att om hon hade vetat, hade hon marcherat där, längst fram i ledet. Säkerligen viftandes med så många flaggor hennes små chicken arms orkade bära. Hon hade ylat sig hes till nationalsången. Eventuellt gråtit av lycka.
Istället bevittnar jag hur hon går in i badrummet och stänger dörren om sig. Jag hör hur hon börjar tappa upp ett bad. Hon kan inte dölja sina känslor för mig. Ett hysteriskt hulkande tränger igenom ljudet av vattnet som rinner från vår dåligt fungerade kran. Jag går fram till dörren och frågar hur det egentligen är fatt:
-"Du förstååår inte hur det känns. Bara för att du aldrig har firat en nationaldag ordentligt i hela ditt liv."
I ett försök att visa att jag bryr mig börjar jag lite tyst och trevande sjunga den norska nationaldagen. Efter att ha sjungit de första orden "ja, vi elsker..." tar Ingrids så kallade hulk-sång vid.
Så som Ingrid sjöng den, så låter besvikelse.
GLAD 17:E MAJ INKAN! Jag unnar dig alla parader och flaggor som finns i världen.
lördag, april 09, 2011
SOL
Släpade ut täcke och kudde på balkongen i eftermiddags. Sov en timma där. Smaka på orden. Sov en timma i eftermiddagssolen på balkongen. bara så.
torsdag, januari 20, 2011
Vad i helvete ska jag laga till middag?
Vad i helvete ska jag laga till middag?
Du kan för i helvete laga lite:
det är väl inte jättetroligt kanske.
Du kan för i helvete laga lite:
RENSKAV MED POTATIS, CHEVRÉ OCH SVAMP
det är väl inte jättetroligt kanske.
onsdag, januari 19, 2011
hatellowallawawallahillohilloha...
...typ så lät det 1996, när jag och alla jättesmåtjejer skulle sjunga Spice Girls-klassikern Wannabe. Tyvärr, har jag liksom inte kommit så mycket längre vad gäller engelska låttexter, trots att femton år passerat sedan wannabe-tiden.
Trots att jag svensk, och närking dessutom, tycker jag att jag pratar helt okej engelska, och än så länge har jag inte diagnostiserats med någon form av hörselskada.
Ändå har jag alltså grava problem med att uppfatta engelska låttexter. Jag kopplar liksom inte att betydelsen av en låt blir väldigt konstig när jag sjunger den, utan tänker att det nog ska vara så.
Oftast är jag väldigt säker på att jag har rätt, såklart, men ibland blir jag lite förvirrad när jag hör någon annan sjunga en låt med andra ord än vad jag sjunger i min (mycket bättre) version. Jag erkänner ju naturligtvis inte mitt fel på plats, det vore ju en dödsdom med tanke på alla självbelåtna besserwissrar jag umgås med. Jag går istället hem och lyssnar på låten flera gånger och googlar texten.
Sen dör jag i ensamhet över hur usel jag är och känner mig som den där 6-åringen som sjöng hatellowallawawallahillohilloha...
Min allra värsta failure är:
Min version av La Roux's "In For The Kill". jag har alltså dansat som jagvetintevad och vrålat -"I'm dooooing it for the kiiids, I,m doing it for the ki-i-iiiids".
Idag kom jag på mig igen: jag hade konsert för mig själv, sjöng lite på dynamite, - "We gon' light it up like it's niiine to five". sen pausade jag konserten och tänkte lite, vad då nine to five, konstorsbelysning?. Googlade lite. Just det, dynamite var det ja, otippat eftersom att låten faktiskt heter det.
Jag bjuder på det.
Trots att jag svensk, och närking dessutom, tycker jag att jag pratar helt okej engelska, och än så länge har jag inte diagnostiserats med någon form av hörselskada.
Ändå har jag alltså grava problem med att uppfatta engelska låttexter. Jag kopplar liksom inte att betydelsen av en låt blir väldigt konstig när jag sjunger den, utan tänker att det nog ska vara så.
Oftast är jag väldigt säker på att jag har rätt, såklart, men ibland blir jag lite förvirrad när jag hör någon annan sjunga en låt med andra ord än vad jag sjunger i min (mycket bättre) version. Jag erkänner ju naturligtvis inte mitt fel på plats, det vore ju en dödsdom med tanke på alla självbelåtna besserwissrar jag umgås med. Jag går istället hem och lyssnar på låten flera gånger och googlar texten.
Sen dör jag i ensamhet över hur usel jag är och känner mig som den där 6-åringen som sjöng hatellowallawawallahillohilloha...
Min allra värsta failure är:
Min version av La Roux's "In For The Kill". jag har alltså dansat som jagvetintevad och vrålat -"I'm dooooing it for the kiiids, I,m doing it for the ki-i-iiiids".
Idag kom jag på mig igen: jag hade konsert för mig själv, sjöng lite på dynamite, - "We gon' light it up like it's niiine to five". sen pausade jag konserten och tänkte lite, vad då nine to five, konstorsbelysning?. Googlade lite. Just det, dynamite var det ja, otippat eftersom att låten faktiskt heter det.
Jag bjuder på det.
lördag, januari 08, 2011
Simon says..
Eftersom att en härlig sverigedemokrat vid namn Simon, mycket kreativt, kommenterade mitt förra inlägg med att jag var en "äcklig kossa" är det väl helt enkelt läge att styra upp sig.
Jag hinner ju inte direkt köra någon diet eller färga håret, däremot har jag en ansiktsmask och en hårborste lätttillgängligt.
Sen kanske jag vågar ta mig utanför dörren.
Jag hinner ju inte direkt köra någon diet eller färga håret, däremot har jag en ansiktsmask och en hårborste lätttillgängligt.
Sen kanske jag vågar ta mig utanför dörren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)