DÖDSSJUK OCH USEL

Igår var jag usel, riktigt usel. Kände mig som en hemsk människa utan karaktär. En hysterisk människa som i ena sekunden kände alldeles för mycket, för att i nästa inte känna någonting alls.
Som att idéer, ideal och känslor bara övergav mig.

Sen hittade jag ett litet paket gravad lax i kylen, och genast kände jag mig on top of the world igen.

Idag hände något liknande. Jag orkade inte ens ta på mig en mask när jag, i all min misär, släpade mig iväg till skolan för föreläsning, utan såg helt enkelt ut som en bergvägg i all sin enkelhet.
På plats i föreläsningssalen var jag övertygad om att jag skulle avlida som konsekvens av min sjukdom, vad det nu är, som jag ådragit mig. Jag hostade högljutt och demonstrativt, harklade mig, hämtade vatten ideligen, slet på och av mig tjocktröjan. Allt för att visa de andra som befann sig på föreläsningen hur en riktigt sjuk människa ser ut. Efter att eländet var över, släpade jag mig hem igen...
...bara för att upptäcka att det fanns några rutor Marabou schweizernöt kvar. Genast kände jag mig frisk igen!

Nu finns det inte längre några rutor kvar och jag känner återigen hur livet sugs ut ur mig...