...typ så lät det 1996, när jag och alla jättesmåtjejer skulle sjunga Spice Girls-klassikern Wannabe. Tyvärr, har jag liksom inte kommit så mycket längre vad gäller engelska låttexter, trots att femton år passerat sedan wannabe-tiden.
Trots att jag svensk, och närking dessutom, tycker jag att jag pratar helt okej engelska, och än så länge har jag inte diagnostiserats med någon form av hörselskada.
Ändå har jag alltså grava problem med att uppfatta engelska låttexter. Jag kopplar liksom inte att betydelsen av en låt blir väldigt konstig när jag sjunger den, utan tänker att det nog ska vara så.
Oftast är jag väldigt säker på att jag har rätt, såklart, men ibland blir jag lite förvirrad när jag hör någon annan sjunga en låt med andra ord än vad jag sjunger i min (mycket bättre) version. Jag erkänner ju naturligtvis inte mitt fel på plats, det vore ju en dödsdom med tanke på alla självbelåtna besserwissrar jag umgås med. Jag går istället hem och lyssnar på låten flera gånger och googlar texten.
Sen dör jag i ensamhet över hur usel jag är och känner mig som den där 6-åringen som sjöng hatellowallawawallahillohilloha...
Min allra värsta failure är:
Min version av La Roux's "In For The Kill". jag har alltså dansat som jagvetintevad och vrålat -"I'm dooooing it for the kiiids, I,m doing it for the ki-i-iiiids".
Idag kom jag på mig igen: jag hade konsert för mig själv, sjöng lite på dynamite, - "We gon' light it up like it's niiine to five". sen pausade jag konserten och tänkte lite, vad då nine to five, konstorsbelysning?. Googlade lite. Just det, dynamite var det ja, otippat eftersom att låten faktiskt heter det.
Jag bjuder på det.