Nu har jag varit vaken i en timma och bara väntat. Log lite för mig själv precis när jag fattat att jag var vaken. Det är ju luciadagen idag, med allt vad det innebär (för mig typ ingenting eftersom jag gick mitt sista lucia-tåg i nian).
Jag mindes plötsligt att det skulle komma ett luciatåg hem till mig nu på morgonen och lussa, bara för mig. Det skulle vara ett fint tåg, med både människor i min egen ålder och små tjocka 2-3 åringar. Dessa små, tjocka barn skulle stoppa upp el-ljusen i näsan och binda ihop varandras röda sidenband. Jag skulle sitta i min säng och skrocka för mig själv och sen skulle en liten treåring blygt komma fram till mig med en hel påse med lussekatter. Jag skulle lägga handen på hjärtat och säga: "Nämen, inte ska väl jag få så fina lussekatter av dig...", sen skulle jag äta tre stycken på 10 sekunder.
Fast alltså, de har inte kommit än? Vart fan är mitt lucia-tåg? Tycker ändå inte att jag ska behöva sitta här och vänta?
tisdag, december 13, 2011
onsdag, december 07, 2011
JAG OCH MITT ALTER EGO
Jag har ett alter ego som vid enstaka tilfällen tar över hela min kropp och själ. Jag vill tro att det enbart inträffar under alkoholens påverkan, men tyvärr händer det ibland även i nyktert tillstånd. För fem år sedan besökte jag Spaniens rövhål, Lloret del Mar, och det var väl egentligen där som min bristande karaktär fick ett namn.
Janne är en go gubbe som gillar att klunka billig öl direkt ur burken, inte säger nej till att slåss, missbrukar användningen diverse könsord och egentligen alla svordommar, pratar relativt grov närkingska, har dålig hållning och en minst sagt primitiv humor. Eftersom jag är snopplös av naturen är ju det här beteendet högst opassande, det var därför jag började att skylla på Janne. Oerhört praktiskt.
Igår begav jag mig till en riktigt sunkig sportpub. Jag hade lovat att supporta Valencia, i utbyte mot att få lite extra support när Barcelona spelar på lördag.Tyvärr hade några hjärtlösa stackare som inte hade någon själ, Chelsea-supportrar alltsåledes, även de hittat dit.
Att Valencia förlorade, störde mig inte i närheten av så mycket som de hjärtlösas beteende. Deras engelskakunskaper var mycket bristfälliga och det lilla de kunde var typ "Chelsea 'til I die" och "Flying high up in the sky, we'll keep the blue flag flying high". I stället för att faktiskt titta på matchen, fotograferade de porträtt av hur valencia-supportrar på väg att förlora såg ut i närbild, kastade stenbumblingar i glashus när de med grov polsk accent, vrålade att valencianerna skulle "learn english". I halvlek radade dom upp sig precis framför vårat långbord och varvade eyeballin med att vråla ovan nämnade hejarramsor ytterligare 300 gånger. Detta bland mycket annat.
När andra halvlek började, avancerade de till att försöka vråla förlolämpningar på spanska.
Efter att den jävligaste av dem, oerhört nöjd med sig själv och sitt påfund, vrålat icke grammatiskt korrekta meningar på spanska med den grövsta polska accent jag hört, steppade Janne upp.
Jannes händer skakade för att han var så arg, han hävde sig upp från barstolen och ställde sig på fotstödet så att han helt plötsligt hörde till de längre i rummet. Han gjorde fuck-you med båda fuck-youfingrarna och vrålade det högsta han kunde: "YOU LEARN HOW TO SPEAK SPANISH MOTHERFUCKER".
Tystnaden blev för några ögonblick total.
Janne är en go gubbe som gillar att klunka billig öl direkt ur burken, inte säger nej till att slåss, missbrukar användningen diverse könsord och egentligen alla svordommar, pratar relativt grov närkingska, har dålig hållning och en minst sagt primitiv humor. Eftersom jag är snopplös av naturen är ju det här beteendet högst opassande, det var därför jag började att skylla på Janne. Oerhört praktiskt.
Igår begav jag mig till en riktigt sunkig sportpub. Jag hade lovat att supporta Valencia, i utbyte mot att få lite extra support när Barcelona spelar på lördag.Tyvärr hade några hjärtlösa stackare som inte hade någon själ, Chelsea-supportrar alltsåledes, även de hittat dit.
Att Valencia förlorade, störde mig inte i närheten av så mycket som de hjärtlösas beteende. Deras engelskakunskaper var mycket bristfälliga och det lilla de kunde var typ "Chelsea 'til I die" och "Flying high up in the sky, we'll keep the blue flag flying high". I stället för att faktiskt titta på matchen, fotograferade de porträtt av hur valencia-supportrar på väg att förlora såg ut i närbild, kastade stenbumblingar i glashus när de med grov polsk accent, vrålade att valencianerna skulle "learn english". I halvlek radade dom upp sig precis framför vårat långbord och varvade eyeballin med att vråla ovan nämnade hejarramsor ytterligare 300 gånger. Detta bland mycket annat.
När andra halvlek började, avancerade de till att försöka vråla förlolämpningar på spanska.
Efter att den jävligaste av dem, oerhört nöjd med sig själv och sitt påfund, vrålat icke grammatiskt korrekta meningar på spanska med den grövsta polska accent jag hört, steppade Janne upp.
Jannes händer skakade för att han var så arg, han hävde sig upp från barstolen och ställde sig på fotstödet så att han helt plötsligt hörde till de längre i rummet. Han gjorde fuck-you med båda fuck-youfingrarna och vrålade det högsta han kunde: "YOU LEARN HOW TO SPEAK SPANISH MOTHERFUCKER".
Tystnaden blev för några ögonblick total.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)