HEJ!

Med anledning av att några av mina, så kallade vänner, helst föredrar att slippa all direktkontakt med mig, återupptar jag detta för att helt enkelt stilla deras oro. Osjälviskt av mig kan tyckas, men det är lite så jag jobbar, ödmjukhet osv.

När jag först flyttade till Kraków, i slutet på augusti, bodde jag i en lägenhet som förmodligen var föremål för gud vet vad under novemberrevolutionen och, med största sannolikhet, lämnats orörd och bortglömd tills dess att jag flyttade in. Det var svårt att leva ett drägligt liv där och när jag krävde att få alla fönster utbytta till några som gick att stänga, eskalerade det hela.
Efter att en representant från företaget kallat mig ”lier” och deklarerat att han inte längre skulle hjälpa mig för att jag ”isn't telling peple the trus”, och jag kontrat med att påpeka att han var ”unprofessional” och ”bitchy”, blev jag och min deposition frigjorda från dessa satans sändebud. Jag flydde till min bf och hans kombo några gator bort, i väntan på att hitta en ny lägenhet. Där kom jag att stanna i två veckor innan jag hittade motsvarande mannen i mitt liv, fast på lägenhetsfronten (med polska och ytmässigt små mått mätt).

Den är väldigt liten, men tillräckligt stor för att jag ska få plats. I tillägg får man, utan att överanstränga sig, Det Perfekta Ljuset, som min fina väninna Nadia kämpat så hårt för. På andra sidan gatan är en kyrka belägen. Kyrkan omges av en relativt hög mur, och om man tittar in genom den stora porten, kan man ibland få se små, små nunnor spatsera omkring där inne.

Har tänkt att det vore festligt att kidnappa alla de små nunnorna och föra dem till min lilla lägenhet, introducera dem för livets frestelser och se dem gå loss totalt, fast det kommer nog inte att hända...

Bilder kommer så fort jag tagit mig utanför ytterdörren!