Internet är bra att ha i lägenheten tycker vi. Ekonomiskt också för den delen, då vi skulle slippa handla bravas och kaffe och bakverk och öl för att få nyttja internetcaféers trådlösa nätverk.
Därför bestämde vi oss igår för att knacka dörr hos våra grannar. Vi hade en föreställning om att vi skulle kunna erbjuda våra grannar en summa varje månad för att få lösenordet till deras wifi. Då vi inte har sett så många av våra grannar tänkte vi också att det kunde vara roligt att se vad det är för personer vi ändå delar hiss och trappupgång med. Ungefär såhär gick det:
Jag - heeeeeeeeeeeeeeej, hur står det till?
Äldre man 1 - vad vill ni?
Jag - Jo, vi är era nya grannar på våning ett.
Äldre man 1 - ja?! (ser förvirrad ut)
Jag - jo, jag undrar om ni har ett trådlöst nätverk?!
Äldre man 1 - Trådlöst va? prata med min fru jag vet inte.
Äldre dam 1 (när jag förklarat) - nej, så modern är jag inte, jag har bara modem.
Jag- jaha, vad tråkigt.
Äldre dam 1 - Ja, jag håller på att laga mat det är därför jag slickar mig på fingrarna. Jag heter Isabel, trevligt att träffas och välkomna!
Jag - Jag heter sofia och det här är Nicole. Vi ses!
Efter detta första trevliga möte var vi fortfarande positivt inställda till vår plan och trodde att vi skulle kunna lösa frågan om internet. Vi skulle inte varit så hoppfulla.
(Jag trycker bestämt på ringklockan till ytterligare en granne)
(En gäll tantröst hörs på andra sidan dörren) - Vad vill ni?
Jag - Heeeeeeeej, vi är de nyinflyttade på våning ett.
Den gälla tantrösten igen (fortfarande med en stängd dörr mellan oss) - Och vad vill ni?
Jag- Jo, jag undrar om Ni har internet?
Den gälla tantrösten - Nej det har jag inte. Hejdå.
Vi försöker igen.
(Jag knackar bestämt på ytterligare en dörr)
(En knacklig damröst svarar på andra sidan)- Jaa? Vilka är ni?
Jag - heeeeej, vi är nyinflyttade på våning ett.
(dörren öppnas och vi skymtar en näsa tillhörande tanten med den knackliga rösten)- Ja??
Jag- Jo, jag sa att vi är dina nya grannar på våning ett. Jag undrar...
PANG!
Tanten med den lilla näsa och knackliga rösten har smällt igen dörren med en väldig kraft och kvar står vi, väldigt förvirrade.
I ungefär samma anda fortsatte våra försök till att skaffa internet och vi beslutade oss för att försöka med dörren precid bredvid vår och sen nöja oss för kvällen.
(Jag trycker på ringklockan och förbereder ett säljarleende. Dörren öppnas och framför oss står en man i typ 35års-åldern.)
Han - Heej!
Sofia, Nicole och Louise (vi satsade på enad front)- heeeeeej!
Jag - Vi är era nya grannar och har precis flyttat in i dörren bredvid här (pekar på vår dörr).
Han - Jaha, vad trevligt.
Jag- Ja, och nu undrar vi om ni har trådlöst internet.
Han - Ja, det har vi.
Jag - Vilket compania använder ni er av? (totalt värdelös fråga)
Han - Telefonica. Varför undrar ni?
Jag - Jo, vi tänkte att vi skulle kunna betala er varje månad för att ta del av erat internet.
Han - Jaha, på så vis. Ska ni ladda ner mycket?
Jag - neeeeeeeeeeeeeeej (blånekar), vi ska bara använda internet till att kolla mejlen någongång ibland och betala räkningar.
Han - Jamen det var ju jättebra, vänta två sekunder så ska jag bara kolla med min flickvän lite snabbt.
(flickvännen som ser ut som ett skenheligt åskmoln uppenbarar sig i dörröppningen)
Den Skenheliga Åskmolnsflickvännen - Jaaa? (ler falskt)
(hennes pojkvän och jag förklarar vad vi tänkt oss)
Den Skenheliga Åskmolnsflickvännen - Det beslutet kan VI (tittar menande på sin pojkvän) inte fatta nu när ni står här och ser på. Vi hör av oss imorgon. Hejdå!
(stänger dörren innan vi knappt hinner säga hasta luego)
Bakom den stängda dörren brakar helvetet lös. Hon vrålar att han är ett svin och kan dra åt helvete och att han är helt dum i huvudet osv. osv.
Stackars deras söta tvillingsöner tänker vi. Och stackars, stackars den trevliga 35åriga-mannen som var vår väg till internet i lägenheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar